Mayday! Mayday!

Det här börjar bli tjatigt men som jag skrivit flera gånger så har Lindesbergs kommun höjt skatten en hel krona vid årsskiftet 2013.

När man ställer en rak fråga till Anders Ceder om vad pengarna används till, så börjar sossepolitikern mumla och svamla om ”snöröjning, Arenahallen” och sådana småpotatisar. Han nämner visserligen att det bland annat är socialnämnden som har kraftigt ökade utgifter, men han vill inte specificera hur det kommer sig. Hur stora besparingar och hur stora skattehöjningar skulle räcka till för att försöka hindra haveriet? Varför funkar inte höjningarna och besparingarna? Det är ju inte första gången man provar dessa som en lösning.

Sjunkande skepp

Samtidigt vädjar han, tillsammans med 9 andra kommuner, om mer pengar från staten eftersom kommunen lider av stor bostadsbrist och ekonomin är så svag PÅ GRUND AV MOTTAGANDET AV UTLÄNNINGAR! De tio kommunerna hävdar att de gjort mer än andra kommuner i landet, och vill därför få mera stålar.

Våra kommuner får betala återföreningen

Våra kommuner har tagit ett större ansvar för att välkomna flyktingar än de flesta andra i Sverige. Vi vädjar nu om ekonomisk hjälp och en rättvis och fungerande nationell flykting- och integrationspolitik, skriver tio kommunalråd.

Artikeln avslutas med ett regelrätt nödrop:

”Vi behöver resurserna nu under 2013. Vi kan inte vänta.”

Så säger de vädjande, i sin artikel i Svenska Dagbladet 31.5.2013.

Sverige är som ett fartyg som har haft grundkänning och fått ett hål i botten där vattnet forsar in. I stället för att åtgärda den kända läckan, så begär man akut bidrag till att köpa fler öskar för att försöka hålla fartyget flytande.

Icakurirens desperata prenumerationserbjudande

Det här dimpade ner i brevlådan i dag:

ica20130529

Vi tycker att det bara stinker av desperation, att erbjuda hela 14 nummer + 2 badlakan för mindre än en hundring. Kan det hända att Icakurirens redaktion har gjort någon tabbe, som påverkat antalet prenumeranter väldigt negativt?

Ett gott råd till chefredaktören Helena Rönnberg:

Be svenska folket om ursäkt för att ni publicerade Katarina Mazettis motbjudande tramskåseri! Då kanske ni får några fler kunder. Inte oss i alla fall, innan ni gjort det. Så pass illa tog vi åt oss.

Da Capo: andningspaus från all tvingad multikultihysteri

jukedancJag erkänner att jag är en hopplös nostalgiker som bl.a. gillar gammeldags musik. (Har gjort det redan som barn!) Därför är program som Da Capo — Refränger och legender, som manna från himlen för mig. Programledaren Anders Eldeman (han med Melodikrysset, ni vet) snackar lite mellan låtarna, berättar nåt smått om de forna dagars levnadsstil och ja, hela programmet känns bara genomtrevligt.

Så jag vågar rekommendera detta för alla trötta människor som i dagens Sverige, blir jämt och ständigt påtvingade den eländiga, krystade, låtsasberikande mångkulturen. Lyssna på dessa program och känn hur kroppen slappnar av, man andas lättare och hjärnan putsas från allt elände.

Programmen finns att höra via nätet en hel månad efter sändningen, i fall den tiden inte passar. Önska får man också göra!

Exempel:

Glenn Miller och Margit Carlqvist Lördag 25 maj 2013

Det fungerade ju faktiskt ganska bra att mota bort vinterkylan med vårskivor häromveckan så nu vågar Da Capo sig på ett litet försommartema! Hör artister som Anders Börje, Sickan Carlsson, Lasse Krantz och Glenn Millers orkester.

Musiken i programmet

  • Hilmer Borgeling, Willy Rooth – “Kärlekens rödaste rosor”
  • Anders Börje, Walle Söderlund – “Sommar sommar sommar”
  • Sickan Carlsson, John Wilhelm Hagberg, Åke Söderblom, Nils Kyndel, Odeon-Orkestern (Stockholm) – “Hm-hm”
  • Glenn Miller – “Sunrise Serenade”
  • Johnny Bode & Gösta Jonssons Dragspelsorkester – “Flicka lilla vet du vägen”
  • Lars Roos – “Intåg i sommarhagen”
  • Margit Carlqvist, Sam Samson – “Rosenkyssar”
  • Helge Mauritz, Arne Hülphers – “Lite lite månsken”
  • Lasse Krantz, The Rhythm Masters – “Anderssons sommartrudelutt”
  • Kai Gullmar, Sune Waldimir – “I det gröna min sköna med dej”
  • Percy Faith – “A Summer Place”
  • Kaj Hjelm, Britt Hagman, Åke Hylén, Sjömanspojkarna – “Aj aj kapten”
  • Margreth Måård, Helge Langton, Einar Groth – “Två i kanoten”
  • Wilhelm Hamnstedt, Olle Johnny – “Under ekars djupa grönska”
  • Astrid Söderbaum, Systrarna Rosenblom, Thore Swanerud – “Sol sommar och söndag”

Varför tillåter journalisterna sig att vara så fega, år efter år?

Jag är säkert inte ensam om att tycka att journalisterna borde våga mera, återge verkligheten med hull och hår, och belysa saker o ting från alla möjliga sidor. Vi som tycker så här skulle utan tvekan uppskatta journalisterna mycket högre ifall de skötte sitt jobb som det är menat från början (uppgift #1: informera läsarna), i stället för att vi alltjämt tvingas vända oss till alla möjliga alternativa medier och privata bloggare, som det är nu.

tidning-frågetecken

Det är ovärdigt, som det är nu. Om journalisterna skötte sig ordentligt så skulle säkert många papperstidningar ha en lysande framtid! De skulle inte behöva sparka folk; man kanske till och med skulle kunna avskaffa presstödet.

*   *   *

Råkade se ett intressant inlägg (ja, de finns, trots allt!) i Dagens Nyheter, med rubriken Yrvaket inför dämpat klimathot av Anders Bolling. Det var ett försiktigt erkännande, alltid bättre det än total brist på självinsikt vilket de flesta journalister verkar lida av:

Förklaringarna till att mediefokuset är mindre på rapporter som balanserar än på rapporter som skruvar upp är två, och de är mycket tråkigare än att det finns en dold agenda.

· Den ena är mänsklig: Eftersom den gängse vinkeln varit den hårdskruvade under så lång tid tar det en stund att byta ut verktygen i redaktörslådan. Dessutom kan det finnas en viss kvardröjande oro för att befinna sig i ”fel” läger.

· Den andra är mediedramaturgisk, och den är viktigast: Rubriker om konflikt och fara skriver sig själva. Rubriker om att saker inte är så farliga som man trott är notoriskt svårskrivna. Medierna presenterar inte världen som den är utan bara dess mest dramatiska skärvor. Att banka in detta faktum hos skolungdomen vore den mest behjärtansvärda demokratiåtgärd man kan tänka sig.
(betoningen Gruvmors)

Bollings kåseri handlar denna gång främst om klimatrapporteringen, men kan utvidgas att gälla även annat. Som sagt, inte tillnärmelsevis djärvt nog, men dock mycket mycket bättre än ingenting. Hoppas att många journalister läser Bolling och känner ett sting i samvetet. Visst har väl även journalister ett samvete?

Lindström beskriver invandrarupplopp

Lindström2013-05-26

Mer på Lindströms egen sida

Skicka in clownerna!

five_clowns
Lindesbergs kommun höjde som bekant kommunalskatten med en hel krona i början av 2013. Under våren uppdagades det att trots den makabra höjningen, krävs det besparingar på hela 72 miljoner, inom en treårsperiod.

I höstas var det tydligen någon modig person som ställde en rak fråga i kommunfullmäktige: ”Vad kostar invandringen Lindesbergs kommun?” Aj aj aj!

I stället för ett ärligt svar, tyckte våra regerande politiker att de skulle ordna en utslätande gruppterapidag, en kunskapsdag om invandring och integration.

Myndigheterna Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och länsstyrelse deltar i en expertpanel. Från Migrationsverket deltar tre centrala tjänstemän, Tolle Furugård, Angela Granheden och Therese Karlsson.
– Myndigheterna kommer att presentera sina respektive uppdrag. Sedan följer mindre runda bord-samtal. De ska resultera i tre frågor till panelen från varje grupp, berättar nämndsekreterare Linda Svahn.

Under det treeeevliga samkvämet, kommer deltagarna med andra ord gissningsvis att höra massvis med tomma floskler och dessutom antagligen själva tvingas hitta på ännu fler, om hur fördelaktigt det egentligen är, det här med invandrare. Trots att den som ser verkligheten med öppna ögon utan rosa linser, fattar hur ödesdiger den nuvarande politiken är för kommunens framtid.

Läget är alltså mycket allvarligt, för att inte säga närmare katastrofalt, men styret har valt att undvika verkligheten till vilket pris som helst. Det är ovärdigt, oärligt och nedrigt av dem.

För en privatperson i kommunen, är det inte alls lätt att räkna fram kostnaderna för invandringen. Tittar man på statistiken som kommunen släpper fram, så är alla kostnader som berör utlänningar, väl inbakade ihop med inrikes födda folkets kostnader – exempelvis försörjningsstödet (fd socialbidraget). Kommunen tar emot fler utlänningar än sin beskärda del, år efter år. Siffrorna på försörjningsstödet publiceras av SCB / Socialstyrelsen. För Lindesbergs del såg det senast ut så här:

ek_bistand_2011_lindesberg
Som i en stor del av Sveriges 290 kommuner, är det lätt att se att utlänningarna orsakar betydligt större kostnader än svenskar, trots att de är betydligt färre till antalet. Diagrammet ovan innehåller dessutom inte några indirekta konsekvenser.

Sammanställaren Affe har förklarat diagrammet så här (eftersom det numera betalas även en sk Etableringsersättning – som ju blir minus i statskassan):

En nyhet för 2011 (dec 2010) är etableringsersättningen som man kan få om man är flykting, kvotflykting eller skyddsbehövande. Detta belastar inte kommunens budget, men jag har valt att inkludera den summan ändå. Ersättningen rör endast kostnaderna för utrikes födda 2011. Längst ner i sammanställningen anges hur mycket av kostnaden som är etableringsersättning för kommunen ifråga.

Överrepresentation
Överrepresentationen i svart är ett mått på hur mycket mer ekonomiskt bistånd de utrikes födda förbrukade per capita (2011) jämfört med de svenskfödda. En överrepresentation på 2 betyder att de förbrukade dubbelt så mycket per capita.

I Lindesbergs fall handlar det om hela 12,1 gånger så mycket.

Kolumnen i rött visar överrepresentationen omräknat i kronor.

  • I Lindesberg var kostnaden 2011 för de utrikes födda 25 398 000 kr.
  • Av den summan utgör 23 303 000 kr överrepresentation.
  • Mellanskillnaden, endast 2 095 000 kr, är vad de utrikes födda hade kostat om de hade förbrukat lika mycket per capita som de svenskfödda.

Alltså en bråkdel.

Läs även Affes förklaring på hur det numera är att få fram statistik, kort citat:

Svårtillgänglig statistik
Varje år i mitten av juni publiceras statistiken över ekonomiskt bistånd på SCB:s webbplats. Den 17 juni stod det i SCBs publiceringskalender att statistiken skulle publiceras. Men det kom ingen statistik i år [2012].
Efter lite mailväxling med SCB får jag reda på att enbart Socialstyrelsen ska publicera den här statistiken i fortsättningen. Problemet är att Socialstyrelsen inte redovisar på samma sätt som SCB.
Jag kontaktar Socialstyrelsen och frågar efter den statistik som jag är intresserad av och som de inte har publicerat. Jag får ett svävande svar att det ”finns i planeringen”, att det ska komma ”någon gång i höst efter semestern” och att de inte kan ge något datum…
Som tur var jagade även Thoralf Alfsson Socialstyrelsen för att få tag i de här siffrorna. Thoralf är ju inte bara bloggare utan även riksdagsman, och det gav tydligen utdelning. Mitt i semestern kom statistiken.

Affe: Ekonomiskt bistånd i 24 kommuner (16.7.2011)
Affe: Ekonomiskt bistånd i 15 kommuner 1998–2011 (8.9.2012)

Retorisk fråga: Varför ska statistik som gäller just utlänningar, vara så svår att sammanställa och publicera? Man kan nog enbart dra den slutsatsen, att siffrorna på något vis inte är gynnsamma för den rådande, heliga, tabubelagda invandringspolitiken.

Jag erkänner!

Lyssnade på en “dokumentär” av P1, om Stråssa. Den är naturligtvis ensidig och vinklad, vad annars.

Ursäkta, förlåt, ber så hemskt mycket om ursäkt för att vi – lokalbefolkningen nämligen – ens existerar och är i vägen! Vi ska göra vårt bästa för att dö ut eller eljest försvinna så fort som möjligt. Allting blir säkert enormt mycket bättre så fort vi inte längre finns.

Vi får väl hoppa ned i ett gruvhål

Visst är vi helt förfärliga människor, som inte håller våra dörrar vidöppna så att asylanterna (och allehanda andra främlingar som inte ens kommit hit via invandrarverket) kan kliva in i våra hem när de behagar.

Visst ljuger vi när vi berättar om våra besvärliga erfarenheter och låtsas att det är därför vi helst håller våra dörrar stängda. Sådana berättelser kan man fnissa åt, och helt enkelt vifta bort. Lögnerna har avslöjats när reportern frågar asylanterna hur det ligger till. Asylanter vet minsann hur det egentligen ligger till. Och de säger att lokalbefolkningen bara hittar på, antagligen av ren illvilja. Ha ha ha.

Jag erkänner: visst är vi hemska som inte ägnar hela våra liv åt att umgås med hitplacerade utlänningar, utan vill själviskt leva våra egna liv trots att multikulturen nu smugits in i landets grundlag. En folkomröstning om saken skulle naturligtvis varit en befängd tanke, och alldeles för dyr att ordna.

Men vänta – visst duger vi till någonting! Vi duger när det gäller att betala kalaset! Vi kan dra en suck av lättnad! Vi kanske slipper hamna i helvetet!

Visst är vi helt kassa som människor, men skattepengar som vi skrapat ihop till staten och kommunen för att upprätthålla välfärden i landet, duger jättebra till att förbrukas inom asylindustrin. Den förskönar åtminstone BNP-siffrorna!

Sån extrem tur att vi i alla fall duger till att betala!

Finstilt P.S.: Vem ska betala allt sedan när vi inte längre finns?

Hur mycket fuskar utlänningarna med bostäder i Sverige?

Läste om detta fall i Hem & hyra 30.4.2013:

Gick inte att nå – nu blir han vräkt

appraiseEfter att ha försökt nå hyresgästen minst sex gånger under lika många månader sade värden upp kontraktet. Hovrätten håller med, och mannen tvingas nu flytta.

I samband med att vatten börjat rinna längs med halltapeterna i lägenheten nedanför försökte Göteborgsvärden få kontakt med den 54-årige mannen, som antogs veta något om fuktskadans upphov.

Tanken var att även passa på att installera bredband medan man ändå hade tillträde till hyresgästens trerummare.

Men där gick hyresvärden bet – gång på gång. Trots att värden via telefon med mannens son utlovats hjälp att komma in förblev dörren stängd.

I april 2011 – över ett halvår efter första kontaktförsöket – meddelade sonen att hans 54-åringe pappa var sjuk och befunnit sig i Egypten för vård vid flera tillfällen.

Hovrätten tror dock inte på mannens förklaring. Oavsett sjukdom borde han åtminstone vid något tillfälle ha uppmärksammat breven och telefonsamtalen från hyresvärden.

I stället misstänker rätten att 54-åringen utan lov hyrt ut sin bostad i andra hand. Misstankar som bland annat förstärks av att post med främmande namn ställts till lägenheten.

Mannen försäkrar att så inte är fallet, utan att det rör sig om vänner från Egypten som tillfälligt varit på besök.

Trots invändningarna beslutar hovrätten att mannens hyreskontrakt är förbrukat och att han är skyldig att flytta ut om senast två månader.

Vilka skrattretande bortförklaringar från utlänningarna!

Jag anser att fastighetsägarna, hyresvärdarna och myndigheterna borde utföra mycket täta kontroller och reda ut var alla dessa utlänningar i verkligheten vistas. Bl.a. ovanstående fall bör förstås även Försäkringskassan checka så att de inte betalat sjukpenning till Egypten hur länge som helst, om mannen nu varit berättigad till det över huvud taget.

Det pågår exempelvis i Finland omfattande fusk, inte minst i samband med regelrätt månggifte, där mannen skiljer sig från sina fruar men enligt islams lagar, är de fortfarande gifta. Socialen blir tvingade att skaffa flera lägenheter för alla hans familjer, och till råga på allt, bor dessa människor ofta själva inte i någon av dem, utan hyr ut dem allihopa i stället till andra.

Det är förstås osannolikt att situationen i Sverige skulle skilja sig från de finska förhållandena.

Mer skydd för politiker – OCH mer ansvar!

Ur Dagens Nyheters ledare 13.5.2013:

chrx0064Därför finns det skäl att fundera över om den som hotar eller trakasserar politiker ska få strängare straff.

Ett förslag med detta innehåll ligger sedan länge på justitieministerns bord. Utredningen ”Jakten på makten” (SOU 2006:46) ansåg att det demokratiska styrelseskicket måste värnas genom att det införs tuffare straff för angrepp på politiker.

Birgitta Ohlsson, ansvarig för demo­kratifrågorna i regeringen, är ”inte främmande för en sådan straffskärpning”, förklarade hon i gårdagens SvD.

En sådan lagändring skulle inte innebära ett stort steg. Våld och hot mot tjänsteman är redan särskilda brott som bedöms strängare än misshandel och olaga hot som riktas mot andra.

På så sätt har lagstiftarna redan försökt ge extra skydd åt polisen, kronofogden och andra som har viktiga men utsatta uppdrag i den demokratiska statens tjänst. Ett sådant skydd för­tjänar också de förtroendevalda.

Javisst! Men, och ett stort men: varför inte återinföra diverse tjänstemäns personliga ansvar? Varför inte göra denna personliga ansvarsplikt gällande även för politiker, som faktiskt ska lyssna på och representera folket som valt dem?

Nu känns det som att bara en person lyckas klättra upp till en viss position, så är h*n automatiskt fri att göra vilka tabbar som helst, såtillvida att medlemmar av landets högst regerande politiker, känner sig fria att sälja ut allt som är bra, och försämra för vanliga skattebetalare… De känner sig trygga och fria, eftersom de aldrig någonsin kommer att ställas mot väggen, de behöver inte ens svara på frågor som de upplever obehagliga. De bara gör sig oanträffbara.

En islamist skulle väl aldrig ljuga eller låtsas?

Så här änglalik låter Ziyad Zakaria Ayach från och om IFIS, i en artikel i Newsmill, som rubricerats ”Ifis för en bättre framtid

Idag står vi inför stora utmaningar och vi är förpliktigade att med konkreta medel tona ner agitationen mot ifis. Det islamiska förbundet försöker bygga broar mellan muslimer och icke-muslimer med syftet att befästa tolerans och samförstånd. Här finns det otroliga kompetenser som kan bidra till ett bättre samhälle. Dessa får inte förspillas eller offras på fördomarnas altare. Ifis fyller ett stort gap och är en oersättlig kanal för kommunikation över de etniska och religiösa barriärerna.

Varför inte i stället säga som det är och kalla en spade en spade?

  • ”Bygga broar” = infiltrera alla lämpliga organisationer, även själva maktens korridorer.
  • ”Befästa tolerans” = få icke-muslimer att (ännu lättare) gå med på alla muslimska krav, även de mest fåniga och skadliga för demokratin och jämställdheten.
  • ”Bidra till ett bättre samhälle” = mer islamistiskt samhälle, eftersom islam från er synvinkel är ”bra” för alla människor.

Men du förstår, Ziyad, vi vanliga svenssons och andra västlänningar, vi vill gärna behålla vårt sekulära samhälle något så när demokratiskt, och definitivt inte anpassa oss mer till er syn på människan, och er kult och ert samhälle från stenåldern.

Vi är mäkta trötta på den enkelriktade ”toleransen”. Ni kräver, och vi ska anpassa oss. Nej, nu räcker det, Ziyad!

Vi är mäkta trötta på att jämt anpassa oss till era orimliga krav som aldrig sinar.

Ni verkar vilja äta upp hela landet, tillskansa er makt där det bara är möjligt, och vad har vi då kvar, när ni först lyckats stryka yttrandefriheten och sedan fällt alla stöttepelare som ett demokratiskt, västerländskt samhälle vilar på?

Ursäkta mig, jag vill bara lugnt och ödmjukast berätta för er islamister, att vi helt enkelt inte vill leva i en islamistisk teokrati med sharialagar. Vill ni göra det, så har ni redan flera andra länder att välja mellan. Ni behöver faktiskt inte omvandla ett litet nordiskt land till en islamistisk enklav.

Tack för ordet.

%d bloggare gillar detta: