Centerpartiets nya idéprogram (Mer jul)

Mer jul

Adolphson och Falk

Jag är en lugn person med takt och ton måttfull och balanserad
Jag är tyst och still och det ska mycket till innan jag blir exalterad
Men jag har en last som håller mig fast i ett järngrepp varje vinter
När året är slut snön ligger djup och slädarnas medar slinter

Jag vill ha mer jul, ge mig mer jul
Jag vill ha mer jul, ge mig mer jul

Tusen stjärnor som tindrar
Glitter så långt jag ser
Av juleljus som glimmar vill jag ha mer

En show glöms bort om den bara visar upp
effekter som man knappast anar
Så ge mig trettio grader kallt
tomtar överallt och en skog av gröna granar

Jag vill ha snötyngda hus, tusentals ljus, kulörta kulor i drivor
Bjällerklang som ackompanjemang och alla julens skivor

Jag vill ha mer jul, ge mig mer jul
Jag vill ha mer jul, ge mig mer jul

Tusen stjärnor som tindrar
Glitter så långt jag ser
Av juleljus som glimmar vill jag ha mer

Ge mig en svårknäckt nöt, sötare gröt, djupare dopp i grytan
Glittrigare glim och grötigare rim och mer Arne Weise i rutan
Jag vill ha rymligare säck, segare knäck, fetare fläsk från grisen
Krimsigare krams, längre långdans och raskare räv på isen

Jag vill ha mer jul, ge mig mer jul
Jag vill ha mer jul, ge mig mer jul

Tusen stjärnor som tindrar
Glitter så långt jag ser
Av juleljus som glimmar vill jag ha mer

Jag vill ha mer, mer, ge mig mer, mer
Jag vill ha mer, mer, ge mig mer, mer
Jag vill ha mer, mer, ge mig mer, mer…

Muslimsk lärarinnas offentliga vs. privata ansikte

Detta korta videoklipp är visserligen på engelska men man bör kunna förstå innebörden utan några större svårigheter.

Lärarinnan sökte alltså jobbet utan slöja – men väl på jobbet, insisterade hon att ha den på sig. När hon intervjuades i TV om den saken så var hon påtagligt förlägen.

Man ska ha helt klart för sig att eftersom många troende muslimer anser sig vistas i en sorts krigszon i västerländska kulturer, så är det helt OK för dem att säga vad situationen kräver – vilket nödvändigtvis inte alls är sant och ärligt.

Årets hittills bästa (?) mediaskämt?

Jag hade tänkt sluta blogga  pga att jag känner mig hela tiden nedstämd för att utvecklingen i landet fortsätter med fritt fall mot avgrunden. Samtidigt måste man på något sätt kunna blåsa ut all ilska man känner för orättvisorna. Det är förfärligt hur otrygg man numera känner sig, inte bara rent fysiskt, utan även när det gäller rättsväsendet och myndighetsutövning, exempelvis.

Skulle man verkligen få hjälp i fall man råkar illa ut på något sätt – blir rånad eller misshandlad, eller insjuknar i något svårare?

Så damp det ner denna hutlöst roliga reklam från Nerikes Allehanda, och jag kunde bara inte låta bli att sätta ut den. Varsågoda, ha ett hjärtligt skratt med mig!

Falsk reklam

Megalomaniska citat från reklamlappen:

Innehållet är det som berättigar vår existens och därför har vi bestämt oss det är dags för NA att sätta agendan.

I papperstidningen ska vi lyfta det allra viktigaste och hjälpa dig som läsare att få inblick i stora sammanhang. Därför måste vi alltid våga ställa de jobbiga frågorna och fortsätta publicera sanningar som är obekväma.

De profundiis och så vidare. Synd att man inte ens kan be till någon gud eftersom man inte är troende. Någon sorts tröst skulle man behöva i det här läget.

Hur skulle det vara om man då började med att ställa Anders Ceder &co mot väggen, om kostnader och andra konsekvenser, som invandringen orsakar till exempel i Lindesbergs kommun? Det om någonting är tydligen mycket obehagligt och obekvämt för alla parter (förutom Sverigedemokraterna förstås).

Ord och inga visor, NA! Upp till bevis att ni vågar!

Man borde naturligtvis anmäla dessa människor för falsk marknadsföring, inget mindre. NA i sin tur borde skicka periodvis sina sk. journalister till något diktaturland, för att lära sig vad orden våga och mod och ryggrad betyder. Och grävande journalistik! Men det är klart, ägaren av tidningen vill förstås inte att båten börjar gunga. Och de sk journalisterna vill behålla sina positioner.

Som vanlig medborgare blir man jämt och ständigt bara sviken av och besviken på de sk politiskt korrekta media, från lokaltidningen till riksmedia, Sveriges Television och Riksradion. De där sistnämnda ska dessutom vara ”oberoende”. Jaja. Vad skulle Vilhelm Moberg säga om dagsläget?

* * *

För övrigt tycker jag att NA bör fundera på att betala för läsarna, inte tvärtom. Så länge de inte infriar sina löften.

  • Typiskt NA-exempel: ”Örebroare” misstänks för smuggling av kat, framme hos Avpixlat
  • Ett uselt exempel på hur NA behandlar sanningen var fallet om ”elvaåringen” som slängdes ur tåget. Ni minns väl? Trots att flera personer skickade motbevis till redaktionen så fortsatte NA helt sonika att kalla tjejen för elvaåringen (hon var i själva verket betydligt äldre; hon avlägsnades inte ur tåget utan anledning; hennes och systerns story liknade faktiskt ett dåligt Hollywood-filmmanus). NA imiterade alla andra PK-media utan att ställa några relevanta, självklara frågor, och händelsen framställdes som ett exempel på svenskarnas förfärliga vardagsrasism.

Presstöd – för allsidighetens skull?

presstödRåkade ögna genom dagens debattinlägg av kultur-, idrotts- och medieminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) i Dagens Nyheter. Den enda tanken som dök upp i mitt huvud var, att om nu hennes uppgift är att se till att folket får allsidig, objektiv information via den svenska pressen, så sköter hon inte sitt jobb.

För den tryckta pressen producerar idag allt annat än det.

Vill inte älta något djupare i hennes text utan länkar bara vidare till Cornucopias blogginlägg om ämnet. Det lönar sig att läsa!

Åsiktsregistrering OK i Sverige

Uppdatering 22.12.2012 i rött, scrolla ner

DDR-Sverige20121222

Skandal i kvadrat, enligt mig.

Dagens Nyheter har 20.12.2012 avslöjat att personalen vid programserien Ring P1, Sveriges Radio (”oberoende” statlig public service) ägnat sig åt åsiktsregistrering av de personer som ringt in till programmet.

Men vad lyssnarna inte känt till är att de senaste sju åren har de som ringt in till telefonslussen också registrerats i en databas. Fram till nyligen bokfördes bara telefonnummer, namn och vilka ämnen personen vill debattera, men Dagens Nyheter kan nu avslöja att sedan i höstas finns helt nya direktiv från programledningen.

Enligt ett internt dokument som DN tagit del av ska även åsikter registreras. Politisk hemvist, religions­tillhörighet, ålder och sjukdomar är exempel på uppgifter som sparas. De som ringer får inte reda på att de registreras.

Uppgifterna finns tillgängliga i ”telefondatabasen” som ska användas som ett verktyg för ”Ring P 1”:s redaktion.

Men SR:s personal i hela Sverige kan ha tillgång till databasen om de känner till adressen på intranätet. Uppgifterna skyddas inte ens av ett lösenord, enligt DN:s källa.

Databasen hade alltså börjat byggas upp lite oskyldigt med att namn och telefonnummer registrerats sedan ca 7 år (alltså före valet 2006) – för att under senaste månaderna ha upptrappats till att innehålla känsliga personuppgifter såsom åsikter, sjukdomar samt politisk och religiös tillhörighet.

Sådan registrering kan naturligtvis lätt ha ”hjälpt till” för att sålla bort obekväma samtal redan i förväg. Till exempel kan folk med sverigedemokratiska åsikter lätt strukits redan vid slussen.

Det finns nu ett antal artiklar i Dagens Nyheter om ämnet. Medan tidningen säkert känner sig stolta över att de avslöjat DDR-fasonerna hos statlig public service (någon visselpipsblåsare har naturligtvis tipsat tidningen inifrån), så försöker de samtidigt släta ut den tvivelaktiga (snällt sagt) journalistiska metoden. Tipsaren inom SR riskerar säkert en veritabel häxjakt efter sig för ”illojalitet” eller motsvarande ”brott”.

Inte alla lagar finns upptagna i lag­boken. Därutöver finns vissa sociala lagar och lagar om anständighet. Sveriges Radio har en trovärdighet att vårda. Den bör värderas minst lika högt som förmågan att runda lagstiftningen på ett sätt som lagarna inte var tänkta för.

Därför måste företaget nu, förutom att sluta med sin registrering av annat än möjligen namn och telefonnummer, låta alla som registrerats utan att veta om det få veta vad som står om dem – om de själva vill. Den öppenheten mot den enskilda står ingalunda i strid med några journalistiska principer. Om inringarna juridiskt sett ska ses som meddelare, så har de rätt till sina uppgifter. De har inte rätt att hämta ut registeruppgifter om andra, men att individen själv inte skulle kunna läsa sin egen ”personakt” finns det ju inget skäl till.

– –

Enligt dokumentet, som har signerats av Erica Hedin, projektledare och ansvarig för ”Ring P 1,” ska databasen hållas hemlig: ”Det är inget system vi i detalj redogör för eller diskuterar med utomstående”, står det i dokumentet.

– Det är helt åt skogen, det är inte Sveriges Radio för mig, vi ska vara transparenta och öppna, säger en medarbetare som vill vara anonym.

SR-ledningen försöker komma med att folk som ringer och säger sitt, ”måste” naturligtvis tycka att det är OK även med registrering utan att det framkommer någonstans så att man ens skulle kunna ge sitt samtycke, eller avböja. Hur de kan ha kommit till en sådan korkad slutsats, är en gåta. Annat än att de faktiskt inte fattar vad det innebär. Det visar med all önskvärd tydlighet hur Sverige glidit mer och mer åt DDR-fasoner (som tidigare kritiserades så grymt).

Sveriges Radios VD Cilla Benkö säger sig inte känna till denna åsiktsregistrering trots att hon själv varit programledare för Ring P1 så sent som för bara några månader sedan. Detta anser jag inte alls vara trovärdigt.

Uppdatering 22.12.2012

Sveriges Radio har lyckats slänga bort all eventuell trovärdighet, i och med vice VD Björn Löfdahls påståenden:

– Det finns ingenting som liknar ett åsiktsregister, vi har tittat på längden och tvären, säger Björn Löfdahl.

Dagens Nyheter har tillgång till mycket säkra uppgifter som visar att registret är fullt av personer vars åsikter har registrerats. När vi ställer motfrågor medger Björn Löfdahl till slut att det finns åsikter registrerade.

Ett exempel sökte Björn Löfdahl själv fram i databasen på ordet ”rasistiskt”. På registerkortet står det enligt Löfdahl: ”Han vill tala om asylslottet i Värmland, han vill tala om vad de kostar svenska skattebetalare och det är inga små summor.” Personen är registrerad med namn, ålder, bostadsort och i slutet av texten har någon skrivit sin uppfattning av personen.

– Här står det faktiskt ”rasistisk”, säger Björn Löfdahl.

Som ett omdöme om den personen?

– Ja.

Hur ser du på det?

– Nej, man kan inte skriva så, här ser man risken med just det här.

Du säger ju att det inte har skett men det här visar ju att det stämmer det vi skriver?

– Ja, men det måste ligga i det här experimentområdet som vi inte ska använda, säger Björn Löfdahl.

Angry-Devil-SmileyVad F****N ska det där sista ens betyda? Den här senaste artikeln är förresten rubricerad ”Vi ska inte samla känslig information” men det går naturligtvis inte att tro på det påståendet nu när det visat sig hur det egentligen ligger till. Oberoende media, my a**.

Några huvuden som ska rulla, eller gäller ”U.P.A.”?

Tal om friheter, regeringsmakt, Internet

Kongressrepresentanten Ron Paul (R) i USA talar, förmodligen sista gången efter att ha varit med i årtionden. Detta tal är för mig mer intressant än någonting jag hört av en amerikansk politiker på ett bra tag. Även om man inte skulle gilla allt som han säger så ger talet mycket att fundera på. Klippet är 48 minuter långt och otextat så det kräver rätt bra kunskaper i engelska. Jag vågar ändå rekommendera att folk tar del av dessa tankar.

%d bloggare gillar detta: